…är jag tillbaka.

En av mina kolleger avslöjade igår att hon var gravid. I vecka 16 med sin norska pojkvän som hon träffade i somras. Starkt jobbat. Jag förstår henne. Hon närmar sig 40 och detta var troligen sista tåget (nej hon är inte typen som drar till DK). Men det där var bara kuriosa. Själva grejen var att hon berättade att hon nu äntligen hittat en barnmorska som hon trivdes med. Hon hade varit runt i halva stan och testat ett flertal.

Vad var det som var fel med dem du ratade?, frågade jag.

Jo, felet var att ingen ville lyssna på hur hon ville ha det. För henne är graviditet en naturlig sak och hon ville ha en barnmorska med samma syn. Någon som ville ”planera för hennes naturliga förlossning” (gissningvis utan bedövning) och samarbeta med henne i samklang med hennes kropps egna krafter.

Jag kände hur mina ögon blev större och större, precis som min vidöppna mun. Jag sa inget men tänkte att människan är inte klok!

För mig är det precis tvärt om. Har till exempel aldrig begripit hur man kan föredra en barnmorska med trätratt, framför en förlossningsläkare/gynekolog med utrustning som i allafall uppfanns förra seklet.

Jag kan inte heller se en motsättning i att graviditet är naturligt och att använda alla tekniska och medicinska hjälpmedel för att så långt det går säkerställa mammans och FRAMFÖRALLT barnets säkerhet.

Hemförlossning är i min värld oerhört dumdristigt. Fattar inte vitsen med att riskera sitt barns liv för att man själv ska känna sig som en naturlig urkvinna. Nej bjäfs är vad det är.

Så tycker jag och nu släpper jag lös hundarna….

Imorgon börjar jag jobba igen. Jag är ”inhyrd” på ett nio till femjobb ända till i slutet på maj. Ångest. Känner även en annalkande 40 årskris. Den kom av bara farten. Fy.

Nu är det bara timmar kvar tills Calle kommer hem efter sina TVÅ veckor på Teneriffa. Fy fasiken vad det ska bli underbart att höra det bekanta ”HO HOOOOOO” nerifrån hallen. Brukar inte blogga om min relation och kärlek till Calle. (Tror att det beror på att jag är skadad av mina singelår då jag tyckte det var plågsamt att se folk hångla på stan, skryta om sin lycka eller blogga om sin perfekta kärnfamilj) men nu vill jag säga att jag längtar så jag håller på att bli knottrig.  Var är min finaste fina? Kom nu. Vill bara pussas och kramas och gosa och STOP. Där fick det vara nog

Nu har jag haft ont i halsen i fem dagar. Honung i te, gurgelvatten och 40 sorters halspastiller har provats. Inget hjälper. Störigt som fasen.

Om det inte vore för min vita januarimånad, som jag ska ha i år igen, skulle jag ta mig en äcklig whisky. Det ska ju döda bakterier sägs det.