Precis som många andra bloggare som råkat skriva “IVF”, “ofrivilligt barnlös” eller dylika ord som ger hög träff på Googel; får jag ganska ofta förfrågningar från journalister som vill skriva “om detta känsliga ämne”. Jättebra visst, men samtidigt är jag personligen så vansinnigt less på skiten.
Vad mer finns att säga? Var sjätte svensk kvinna respektive man förblir barnlös och vart tionde par behöver någon form av hjälp för att lyckas få barn. Med andra ord- hela Sverige vimlar av ofrivilligt barnlösa stackare.
Jag fattar att man kan göra superbra journalistik på personliga berättelser och att jättemånga vill läsa. Men nu känner jag att det är dags för journalisterna att lyfta blicken och gå vidare; från de personliga tragedierna och/eller solskenshistorierna a la “Lena lyckades på tolfte IVF:en”.
Jag vill läsa mer om senaste forskningen, till exempel om immunologisk infertilitet (som svenska läkare helt skiter i medan man utomlands behandlar detta med framgång). Eller om den orättvisa sjukvården som tvingar folk att ta banklån för att kunna göra privata IVF:er eftersom bara de första två försöken är gratis (läs skattefinansierade). Samtidigt går skattepengar till att operera kosmetiska åderbrock på vaderna.
Ibland går det dessutom lite väl snabbt när journalisterna trålar. Fick just detta mejl:
Hej!
Jag heter Josefin och är journalist. Jag hittade dig genom din blogg
F e r t i l i t e t s tu r is t e n.
Jag har tidigare skrivit artiklar om ofrivillig barnlöshet för bland andra
Damernas Värld, och eftersom den uppskattades väldigt bland läsare ska nu
jag skriva om problematiken igen, fast från en annan synvinkel.
För tidningen M-Magasin ska jag intervjua tre kvinnor om längtan och sorgen
över att inte får några barnbarn. Arbetsrubriken är “När det inte blir några
barnbarn”. Jag tror att det kan vara en påfrestning inte bara för paret att
inte kunna få barn, utan även för hoppfulla mor- och farföräldrar.
Jag undrar därför om du möjligtvis känner någon vars mamma skulle vilja dela
med sig av sina erfarenheter, eller kanske rent av din egen mamma?
Jag tror verkligen att det skulle kunna hjälpa många mor- och farföräldrar
att ta upp det här fenomenet och beskriva hur de kan stötta sina barn.
Tusen tack på förhand,
Bästa hälsningar
Josefin

